När vi värmer upp, väljer vi ofta problem som är lätta. Typ så att du kan blunda och göra dem. Men börjar dagen med flopp på Chevy Chase, kanske man ska börja tänka om vad man håller på med. Men inte nog med det. Att sedan floppa på Ängsareten, som man gjort säkert 1000 gånger, och göra ryggplask, slå till bucketen så man slår världsrekord i kritmoln, är inte riktigt den start man vill ha på en dag. Detta trots 0-gradigt och superstick.
Duncan visade sedan vart skåpet skulle stå och crusade upp för Kraftkalas SS, vilken han har jobbat på sen...ja....tidernas begynnelse.
Duncan tar toppen på Kraftkalas SS
Vidare till Grodan i förhoppning på att skärpa till sig. Jag har lite funderingar på att göra sittstarten, men tänkte att ge fin beta på ståstarten till Duncan. Men icke. Lika nerstängd på denna som allt annat. Var inte ens nära. Vad är det som händer????
Duncan tackade iaf för den muntliga betan och fick startpositionen. Försökte, punkterades och sände. Starkt!
Vidare för att hitta på nåt mer att jobba på. Mina förhoppningar om stordåd var som bortblåst. Men vi valde att sätta oss vid Liten Illusion. Trots dagens alla misslyckande, kändes den tung men faktiskt möjlig. Upp till första "juggen" på första presset. Trodde inte mina ögon. Ska jag få en repetition på denna efter en sådan kass dag? Nä.
En schysst snubbe Mathias kom och och fråga om beta och sprang sedan upp på 3:e försöket. Duncan hängde på ketchupeffekten och sända han också. Vilken dag!
Sedan kom Malin med tårta och födelsedagen firades på ängen. Avslutningsvis gick jag och Mathias på Nästan Namnlös. Har nog aldrig känns så tung men är ni förvånade nu =)
Go dag men fina sänds. Jag har slutat tro på "stick".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar