Men när man har familj så går inte alltid planerna som man vill och en eftermiddagstur var bara att glömma. Peter ringde däremot och sa att han var sugen på en kvällssession ute istället för en kväll på Domen. Sagt och gjort, natta barn och sedan ut och tända lamporna.
Peter hänger på sluttare
Väl på plats så var jag en stund före Peter. Jag hade betan färsk i minnet och jag började borsta upp greppen. Kände lite på den stora, fina slopern för att se om jag kunde hitta bättre friktion någonstans. Yes, det gjorde jag. Tickade lite och sedan bytte jag skor.
Några press tog det innan jag blev varm med sedan var jag framme vi slopern, fick den bra. Nu var det bara kruxet att vända kroppen kvar. Det var exakt där jag hade problem med i måndags. Fick till vridningen och blev lite överraska så jag gick inte riktigt för det när jag skulle gå mot det bra greppet för att sedan vara hemma. Ilskan var påtaglig när jag återigen satt på padden.
Vilade någon minut. Gick kontrollerat upp till slopern. Fick till vridningen. Skickade....got it! Sedan var det en walk in the park. Då kom Peter.
Peter fick finbeta och var bra nära ganska tidigt. Sedan fick han någon tillfälligt demensanfall och glömde bort betan gång på gång och till slut var han tvungen att ge upp.
Problemet fick namnet "Mindgame" efter Peters underhållning på sina press. 2 stjärnor i kanten och en av de finare FA jag gjort. Väl värd ett besök.
Peter försöker memorera betan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar